Världen snurrade under hennes fötter.
Eller var det kanske hon som snurrade?
Han med henne.

Sjalen hon just hade haft virad runt sin hals höll hon nu i sin hand.
Böljande, fritt fångad av vinden.

Solstrålarna fick hans ögon att tåras.
Skapade små rynkor ut mot hans tinningar.

Hon var lycklig och berusad.
Helt utan bekymmer.
Ingenting bekom henne.

Han log åt hennes iver. Följde hennes fotspår.

Hon kände hur hans vindränkta andedräkt snuddade vid hennes kind.
Hans begär vilade mot hennes läppar.
Andetag för andetag.
Kyss för kyss.
Att han inte var hennes ville hon inte inse. Inte nu.
För stunden ville hon inte vara stark.
Hon ville vara liten. Ha honom som sin beskyddare.
Hans hand i hennes.